Amerikansk engelska -
American English

"US English" omdirigerar hit. För den politiska organisationen, se amerikansk engelska (organisation) . För annan användning, se amerikansk engelska (disambiguation) .

Område Förenta staterna
Modersmålstalare
 225 miljoner, alla varianter av engelska i USA (2010 census)
25,6 miljoner L2-talare engelska i USA (2003)
Tidiga former
Latin ( engelska alfabetet )
Unified English Braille
Officiell status
Officiellt språk på
 USA
(32 amerikanska stater, 5 icke-statliga amerikanska territorier) (se artikel )
Språkkoder
ISO 639-3
 –
Glottolog Ingen
IETF en-US
Den här artikeln innehåller IPA fonetiska symboler. Utan korrekt renderingsstöd kan du se frågetecken, rutor eller andra symboler istället för Unicode- tecken. För en introduktionsguide om IPA-symboler, se Hjälp:IPA .

Amerikansk engelska ( AmE , AE , AmEng , USEng , en-US ), ibland kallad United States English eller US English , är uppsättningen av varianter av det engelska språket som är infödd i USA . Engelska är det mest talade språket i USA och är i de flesta fall det de facto vanliga språket som används inom myndigheter, utbildning och handel. För närvarande är amerikansk engelska den mest inflytelserika formen av engelska i hela världen.

Amerikanska engelska varianter inkluderar många mönster av uttal, ordförråd, grammatik och särskilt stavning som är enhetliga rikstäckande men skiljer sig från andra engelska dialekter runt om i världen. Varje amerikansk eller kanadensisk accent som uppfattas som utan märkbara lokala, etniska eller kulturella markörer kallas i folkmun "General" eller "Standard" American , en ganska enhetlig accentkontinuum som är infödd i vissa regioner i USA och nationellt associerad med sända massmedia och högutbildade Tal. Men historiska och nuvarande språkliga bevis stöder inte föreställningen om att det finns en enda "mainstream" amerikansk accent. Ljudet av amerikansk engelska fortsätter att utvecklas, med några lokala accenter som försvinner, men flera större regionala accenter har dykt upp under 1900-talet.

Historia

Användningen av engelska i USA är ett resultat av brittisk kolonisering av Amerika . Den första vågen av engelsktalande nybyggare anlände till Nordamerika under tidigt 1600-tal, följt av ytterligare migrationer under 1700- och 1800-talen. Under 1600- och 1700-talen fanns dialekter från många olika regioner i England och de brittiska öarna i varje amerikansk koloni, vilket möjliggjorde en process av omfattande dialektblandning och utjämning där engelska varianter över kolonierna blev mer homogena jämfört med de fortfarande distinkta regionala varianterna i Storbritannien. Engelskan dominerade alltså i kolonierna även i slutet av 1600-talets första invandring av icke-engelsktalande från Västeuropa och Afrika, och förstahandsbeskrivningar av en ganska enhetlig amerikansk engelska blev vanliga efter mitten av 1700-talet. Sedan dess har amerikansk engelska utvecklats till några nya varianter, inklusive regionala dialekter som i vissa fall uppvisar mindre influenser under de senaste två århundradena från på varandra följande vågor av invandrartalare av olika språk, främst europeiska språk.

Fonologi

För alla fonem av amerikansk engelska, se General American § Phonology .
För fonologier av regionala amerikanska dialekter, se Nordamerikansk engelsk regional fonologi .

Jämfört med engelska som talas i Storbritannien , är nordamerikansk engelska mer homogen och alla fonologiskt omärkliga nordamerikanska accent är känd som " allmän amerikansk ". Det här avsnittet hänvisar mest till sådana allmänna amerikanska särdrag.

Konservativ fonologi

Studier av historiskt bruk av engelska i både USA och Storbritannien tyder på att talad amerikansk engelska inte bara avvek från perioden brittisk engelska , utan är konservativ på något sätt, och bevarar vissa funktioner som samtida brittisk engelska sedan dess har förlorat.

Full rhoticity (eller R-fullness) är typiskt för amerikanska accenter, som uttalar fonem

/r/
(motsvarande bokstaven ⟨r⟩) i alla miljöer, inklusive efter vokaler, som i pearl , car och court . Icke-rotiska amerikanska accenter, de som inte uttalar ⟨r⟩ förutom före en vokal, som vissa östra New England , New York , några specifika få (ofta äldre ) sydliga och afroamerikanska folkspråksaccenter , uppmärksammas ofta snabbt av General Amerikanska lyssnare och uppfattas låta särskilt etniska, regionala eller "gammaldags".

ljudet förknippas också med USA och kanske mest i mellanvästern och södern.

, och vissa andra ord.

Standardaccenten i södra England, Received Pronunciation (RP), har utvecklats på andra sätt jämfört med General American, som har förblivit relativt mer konservativ. Exempel inkluderar de moderna RP-funktionerna för en fälla-bad- delning och fronten av

/oʊ/
, vilket inte är typiskt för allmänna amerikanska accenter. Dessutom deltar inte amerikanska dialekter i H-dropping , ett innovativt inslag som nu kännetecknar kanske en majoritet av de regionala dialekterna i England.

Innovativ fonologi

General American är dock mer nyskapande än dialekterna i England eller någon annanstans i världen på ett antal egna sätt:

  • Unrounded
    LOT
     : Det amerikanska fenomenet med
    LOT-
    vokalen (ofta stavat ⟨o⟩ i ord som box, don, clock, notch, pot, etc.) produceras utan rundade läppar , som
    PALM-
    vokalen, gör att far och besvär kan rimma, de två vokalerna nu förenade som det enda fonemet
    /ɑ/
    . Den far bry vokal fusion är i en övergångsfas eller färdig scen i nästan alla i Nordamerika engelska. Undantag finns i nordöstra New England engelska , såsom Boston accent , såväl som varierande i vissa New York accenter .
  • STRUT
    i speciella ord:
    STRUT-
    vokalen, snarare än den i
    LOT
    eller
    THOUGHT
    (som i Storbritannien), används i funktionsord och vissa andra ord som var, av, från, vad, alla, ingen, någon, någon , och , för många talare eftersom och sällan ens vill , när de är stressade.
  • Vokalsammanslagningar före intervokaliska
    /r/
    : Sammanslagningarna av vissa vokaler före
    /r/
    är typiska i hela Nordamerika, de enda undantagen som finns främst längs östkusten:
    • Maria–gift–glad sammanslagning i övergång: Enligt dialektundersökningen 2003 uppgav nästan 57 % av deltagarna från hela landet att de sammanfogade ljuden
      /ær/
      (som i första stavelsen i socken ),
      /ɛr/
      (som i första stavelsen av perish ), och
      /ɛər/
      (som i päron eller par ). Sammanslagningen är redan genomförd överallt utom längs vissa delar av Atlantkusten.
    • Hurry–furry merger : Pre-
      /r/
      -vokalerna i ord som skynda
      /ʌ/
      och furry
      /ɜ/
      är sammanslagna i de flesta amerikanska accenter till
      [ə~ɚ]
      . Endast 10% av amerikansk engelsktalande erkänner den distinkta skyndsamhetsvokalen före
      /r/
      , enligt samma dialektundersökning som nämnts tidigare.
    • Spegel–närmare sammanslagning i övergång: För-
      /r/
      -vokalerna i ord som spegel
      /ɪ/
      och närmare
      /i/
      är sammanslagna eller mycket lika i de flesta amerikanska accenter. Kvaliteten på den historiska spegel vokalen i ordet mirakel är ganska varierande.
  • Amerikaner varierar något i deras uttal av R-färgade vokaler som de i
    /ɛər/
    och
    /ɪər/
    , som ibland monoftongerar mot
    [ɛɹ]
    och
    [ɪɹ]
    eller spänns mot
    [eɪɹ]
    respektive
    [i(ə)ɹ]
    . Det orsakar uttal som
    [pʰeɪɹ]
    för par / päron och
    [pʰiəɹ]
    för peer / pir . Dessutom
    reduceras /jʊər/
    ofta till
    [jɚ]
    , så att cure , pure , och mogna alla kan sluta med ljudet
    [ɚ]
    , vilket rimmar på blur och sir . Ordet säker är också en del av rimmängden eftersom det vanligtvis uttalas
    [ʃɚ]
    .
  • Yod-dropping : Att tappa
    /j/
    efter en konsonant är mycket mer omfattande än i större delen av England. I de flesta nordamerikanska accenter är
    /j/
    "tappad" eller "raderad" efter alla alveolära och interdentala konsonanter (överallt utom efter /p/, /b/, /f/, /h/, /k/ och /m /) och så ny, hertig, tisdag, anta uttalas
    [nu]
    ,
    [duk]
    ,
    [ˈtʰuzdeɪ]
    ,
    [əˈsum]
    (jämför med standardbrittiska
    /nju/
    ,
    /djuk/
    ,
    /ˈtjuzdeɪ/
    ,
    /əˈsjum/
    ).
  • Både INTERVOKALISK
    / nt /
    och
    / n /
    kan vanligen realiseras som
    [ ɾ ]
    (a nasalized alveolär flik ) ( flaxande ) eller helt enkelt
    [n]
    , vilket gör vinter och vinnare homofoner i snabb eller informell tal.
  • Svag vokalsammanslagning : Vokalen
    /ɪ/
    i obetonade stavelser går i allmänhet samman med
    /ə/
    och därför uttalas effekt som affekt , och abbot och kanin rim. Kvaliteten på de sammanslagna vokalerna varierar avsevärt men är vanligtvis närmare [ə] i ord-initial- eller ordslutposition, och närmare [ɪ~ɨ] någon annanstans.
  • .
    • I vissa amerikanska accenter emellertid, särskilt de från Baltimore , Philadelphia , och New York ,
      [AE]
      och
      [eə̯]
      verkligen är helt-separat (eller "split") fonem, till exempel, i planet
      [pʰlænɨʔ]
      vs. planen det
      [pʰleənɨʔ]
      . De kallas Mid-Atlantic split- a system. Vokalerna rör sig i motsatt riktning (hög och framåt) i munnen jämfört med backas Standard brittiska " bred a ", men båda en system troligen relaterade phonologically, om inte fonetiskt, eftersom en brittisk-liknande fenomen inträffar bland en del äldre högtalare i det östra New England (Boston) området för vilka
      /æ/
      ändras till
      /a/
      före
      /f/, /s/, /θ/, /ð/, /z/, /v/
      enbart eller när det föregås av en homorganisk nasal.
/æ/
höjning på nordamerikansk engelska
Följande
konsonant 		exempel
ord 		New York
City , New
Orleans 		Baltimore,
Philadel-
Phia 		General
American ,
New England ,
Västra USA 		Midland USA ,
Pittsburgh 		Södra
USA 		Kanada ,
Northern
Mountain
USA 		Minnesota,
Wisconsin 		Great
Lakes
USA
Icke-prevokalisk
/m, n/
 fläkt, lamm, stativ
[ɛə]
[ɛə]
[ɛə]
[ɛə~ɛjə]
[ɛə]
[ɛə]
Prevokalisk
/m, n/
 djur, planet,
spanska
[æ]
/ŋ/
 uppriktigt, språk
[ɛː~eɪ]
[æ]
[æ~æɛə]
[ɛː~ɛj]
[eː~ej]
Icke-prevokalisk
/ɡ/
 väska, dra
[ɛə]
[æ]
[æ]
Prevokalisk
/ɡ/
 drake, tidning
[æ]
Icke-prevokalisk
/b, d, ʃ/
 greppa, blixt, ledsen
[ɛə]
[æ]
[ɛə]
Icke-prevokalisk
/f, θ, s/
 fråga, bad, halv,
glas
[ɛə]
Annat som, tillbaka, glad,
ort
[æ]
  • "Kort o " före r före en vokal : I typiska nordamerikanska accenter (både USA och Kanada), den historiska sekvensen
    /ɒr/
    (ett kort o- ljud följt av r och sedan ytterligare en vokal, som i orange , skog , moral och warrant ) realiseras som
    [oɹ~ɔɹ]
    , och sammanfogas därmed ytterligare med den redan sammanslagna
    /ɔr/–/oʊr/
    ( häst – hes ) uppsättningen. I USA, ett litet antal ord (nämligen tom
    orr
    ow, s
    orr
    y, s
    orr
    ow, b
    orr
    ow,     och m
    orr
    ow     ) innehåller vanligen ljudet
    [ɑɹ]
    i stället och därmed gå samman med den
    / ɑr /
    uppsättning (således, sorry och sari blir homofoner , båda rimmar på stjärnklart ).
Allmän amerikansk
/ɑr/
och
/ɔr/
följt av en vokal, jämfört med andra dialekter
Mottaget
uttal 		General
American 		Metropolitan New York , Mid-Atlantic , en
del Sydamerika , en del New England 		kanadensisk
Bara låna, sorg, förlåt, (i)morgon
/
ɒr
/
/
ɑːr
/
/
ɒr
/
eller
/
ɑːr
/
/
ɔːr
/
Skog, Florida, historisk, moralisk, gröt , etc.
/
ɔːr
/
Forum, minnesmärke, muntligt, förvaring, berättelse , etc.
/
ɔːr
/
/
ɔːr
/

Vissa sammanslagningar som finns i de flesta varianter av både amerikansk och brittisk engelska inkluderar följande:

  • Häst–hes sammanslagning : Denna sammanslagning gör vokalerna
    /ɔ/
    och
    /o/
    före
    /r/
    homofoner, med homofona par som häst/hes, kår/kärna, för/fyra, morgon/sörjande, krig/hade, etc. homofoner . Många äldre varianter av amerikansk engelska håller fortfarande uppsättningarna av ord distinkta, särskilt i den extrema nordost, söder (särskilt längs Gulf Coast) och centrala Midlands, men sammanslagningen sprider sig tydligen och yngre amerikaner visar sällan skillnaden.
  • Wine-whine- fusion : Detta producerar par som vin/gnäll, vått/vitt, Wales/valar, slitage/var, etc. homofoner , i de flesta fall eliminerar
    /ʍ/
    , även transkriberat
    /hw/
    , den röstlösa labiovelära frikativen . Men spridningar av äldre talare som inte slår samman dessa par finns fortfarande över hela landet, kanske starkast i söder.

Ordförråd

Huvudartikel: amerikansk engelska ordförråd

Processen att mynta nya lexikaliska föremål började så snart engelsktalande brittisk-amerikanska kolonister började låna namn för obekant flora, fauna och topografi från de indianspråken . Exempel på sådana namn är opossum , tvättbjörn , squash , älg (från Algonquian ), wigwam och mockasin . De andra koloniserande nationernas språk lade också till det amerikanska ordförrådet; till exempel cookie , från holländska ; dagis från tyska , levee från franska ; och rodeo från spanska . Landskapsdrag är ofta lånord från franska eller spanska, och ordet majs , som används i England för att hänvisa till vete (eller vilken spannmål som helst), kom att beteckna majsväxten , den viktigaste grödan i USA

De flesta mexikanska spanska bidragen kom efter kriget 1812 , med öppnandet av väst, som ranch (nu en vanlig husstil ). På grund av mexikanskt kulinariskt inflytande är många spanska ord inkorporerade i allmän användning när man talar om vissa populära rätter: koriander (istället för koriander), queso, tacos, quesadillas, enchiladas, tostadas, fajitas, burritos och guacamole. Dessa ord saknar vanligtvis en engelsk motsvarighet och finns på populära restauranger. Nya boendeformer skapade nya termer ( tomt , vid vattnet) och typer av hem som timmerstuga , adobe på 1700-talet; lägenhet , kåk på 1800-talet; projekt, bostadsrätt , radhus , husbil på 1900-talet; och delar därav ( uppfart , breezeway, bakgård ) . Industri- och materialinnovationer från 1800-talet och framåt ger distinkta nya ord, fraser och idiom genom järnväg (se vidare på järnvägsterminologi ) och transportterminologi , allt från typer av vägar ( grusvägar , motorvägar ) till infrastruktur ( parkeringsplats , överfart , rest area ), till fordonsterminologi som ofta nu är standard på engelska internationellt. Redan befintliga engelska ord – som butik , butik , timmer – genomgick förändringar i betydelse; andra stannade kvar i USA medan de ändrade sig i Storbritannien. Vetenskap, urbanisering och demokrati har varit viktiga faktorer för att åstadkomma förändringar i det skrivna och talade språket i USA. Från affärsvärlden och finansvärlden kom nya termer ( sammanslagning , nedskärning , slutresultat ), från sport- och spelterminologi kom, specifik jargong åt sidan, vanliga amerikanska vardagliga idiom, inklusive många idiom relaterade till baseboll . Namnen på några amerikanska uppfinningar förblev till stor del begränsade till Nordamerika ( hiss , bensin ) liksom vissa biltermer ( lastbil , bagageutrymme ).

Nya utländska lånord kom med 1800-talets och början av 1900-talets europeiska invandring till USA; notably, från jiddisch ( chutzpah , schmooze ) och tyska ( hamburgare , wiener ). Ett stort antal engelska talspråk från olika perioder är amerikanskt ursprung; vissa har tappat sin amerikanska smak (från OK och cool till nörd och 24/7 ), medan andra inte har ( ha en trevlig dag , helt klart); många är nu utpräglat gammalmodiga (svälla, groovy). Vissa engelska ord som nu används allmänt, såsom kapning, discjockey , boost, bulldoze och jazz , har sitt ursprung som amerikansk slang.

Amerikansk engelska har alltid visat en tydlig tendens att använda ord i olika delar av tal och substantiv används ofta som verb . Exempel på substantiv som nu också är verb är intervju, förespråkare, vakuum, lobby, tryck, baksida, övergång, funktion, profil, hashtag, huvud, skilsmässa, lån, uppskattning, röntgen, spjutspets, skjuta i höjden, visa upp, dåligt -mun, semester , major och många andra. Blandningar myntade i USA är till exempel fotbacke , jordskred (i alla betydelser), bakgrund , tonåring , brainstorm , bandwagon , lift , smalltime och ett stort antal andra. Andra sammansatta ord har grundats baserade på industrialiseringen och bilens våg: fempassagerarbil, fyradörrars sedan, tvådörrars sedan och kombi (kallad herrgårdsbil i England). Vissa är eufemistiska ( mänskliga resurser , positiv särbehandling , kriminalvårdsanstalt ). Många sammansatta substantiv har verbet-and-preposition kombination: landning, lineup, tryout, spin-off, shootout , rån, gömställe, comeback, makeover , och många fler. Vissa prepositionella och frasala verb är faktiskt av amerikanskt ursprung ( vinn ut, håll upp, backa upp/av/ner/ut, vänd uppåt och många andra).

.

Ett antal ord och betydelser som har sitt ursprung i mellanengelska eller tidigmodern engelska och som har varit i dagligt bruk i USA har sedan dess försvunnit i de flesta varianter av brittisk engelska; några av dessa har besläktade i Lowland Scots . Termer som höst ("höst"), kran ("kran"), blöja ("blöja"; själv oanvänd i USA), godis ("godis"), stekpanna , glasögon och obligat betraktas ofta som amerikaner. Hösten kom till exempel att beteckna årstiden i 1500-talets England, en sammandragning av mellanengelska uttryck som "lövets fall" och "årets höst". Gotten ( particip av get ) anses ofta vara till stor del en amerikanism. Andra ord och betydelser togs tillbaka till Storbritannien från USA, särskilt under andra hälften av 1900-talet; dessa inkluderar hyra ("att anställa"), antar jag (känd kritik av HW Fowler ), bagage , träffa (en plats), och adverben överdrivet och närvarande ("för närvarande"). Några av dessa, till exempel apnyckel och papperskorg , har sitt ursprung i 1800-talets Storbritannien. Adjektiven galen som betyder "arg", smart som betyder "intelligent" och sjuk som betyder "sjuk" är också vanligare på amerikansk (och irländsk) engelska än brittisk engelska.

Lingvisten Bert Vaux skapade en undersökning, som slutfördes 2003, och frågade engelsktalande över hela USA om deras specifika vardagliga ordval, i hopp om att identifiera regionalism. Studien visade att de flesta amerikaner föredrar termen sub för en lång smörgås, läsk (men pop i området kring de stora sjöarna och generisk cola i söder) för en söt och bubblig läsk , du eller ni för plural av er (men ni i söder), sneakers för atletiska skor (men ofta tennisskor utanför nordost) och kundvagn för en vagn som används för att transportera stormarknadsvaror.

Skillnader mellan amerikansk och brittisk engelska

Huvudartikel: Jämförelse av amerikansk och brittisk engelska
Jämförelse av
amerikansk och
brittisk engelska
Tangentbord
Grammatik
Tal
Stavning
Ordförråd
Arbetar

Amerikansk engelska och brittisk engelska (BrE) skiljer sig ofta åt när det gäller fonologi, fonetik, ordförråd och, i mycket mindre utsträckning, grammatik och ortografi. Den första stora amerikanska ordboken, An American Dictionary of the English Language , känd som Webster's Dictionary , skrevs av Noah Webster 1828 och kodifierade flera av dessa stavningar.

Skillnader i grammatik är relativt små och påverkar normalt inte ömsesidig förståelse; dessa inkluderar: vanligtvis en brist på differentiering mellan adjektiv och adverb, att använda motsvarande adjektiv som adverb han sprang snabbt / han sprang snabbt ; olika användning av vissa hjälpverb ; formellt (snarare än fiktivt) avtal med kollektiva substantiv ; olika preferenser för de förflutna formerna av ett fåtal verb (till exempel AmE/BrE: lärd / lärd , bränd / bränd , smög/smyg , duva/dök ) även om de påstådda "brittiska" formerna ibland kan ses i amerikansk engelsk skrift som väl; olika prepositioner och adverb i vissa sammanhang (till exempel AmE i skolan, BrE i skolan ); och huruvida en bestämd artikel används eller inte, i mycket få fall (AmE till sjukhuset , BrE till sjukhuset , däremot AmE- skådespelerskan Elizabeth Taylor , BrE skådespelerskan Elizabeth Taylor ). Ofta är dessa skillnader en fråga om relativa preferenser snarare än absoluta regler; och de flesta är inte stabila eftersom de två varianterna ständigt påverkar varandra, och amerikansk engelska är inte en standardiserad uppsättning dialekter.

Skillnader i ortografi är också små. De största skillnaderna är att amerikansk engelska vanligtvis använder stavningar som smak för brittisk smak , fiber för fiber , försvar för försvar , analys för analys , licens för licens , katalog för katalog och resor för att resa . Noah Webster populariserade sådana stavningar i Amerika, men han uppfann inte de flesta av dem. Snarare, "han valde redan existerande alternativ på sådana grunder som enkelhet, analogi eller etymologi." Andra skillnader beror på den frankofila smaken från 1800-talets viktorianska era Storbritannien (till exempel föredrog de program för program , manöver för manöver , check för check , etc.). AmE använder nästan alltid -ize i ord som realisera . BrE föredrar -ise , men använder också -ize ibland (se Oxford-stavning ).

" på amerikansk engelska, och amerikansk engelska kräver att punkter och kommatecken placeras inom avslutande citattecken även i fall där brittiska regler skulle placera dem utanför. Amerikansk engelska föredrar också det dubbla citattecken ("så här") framför singel ("som här").

Ordförrådsskillnader varierar beroende på region. Till exempel är hösten vanligare i Storbritannien, medan hösten är vanligare på amerikansk engelska. Några andra skillnader inkluderar: antenn (Storbritannien) vs. antenn, kex (Storbritannien) vs. kaka/knäckare, parkering (Storbritannien) vs. parkeringsplats, husvagn (Storbritannien) vs. trailer, stadskärna (Storbritannien) ) vs. centrum, lägenhet (Storbritannien) vs. lägenhet, fringe (Storbritannien) vs. bangs, och semester (Storbritannien) vs. semester.

AmE gynnar ibland ord som är morfologiskt mer komplexa, medan BrE använder klippta former, som AmE- transport och BrE- transport eller där den brittiska formen är en back-formation , som AmE burglarize och BrE inbrott (från burglar ). Men även om individer vanligtvis använder den ena eller den andra, kommer båda formerna att vara allmänt förstådda och mestadels användas tillsammans med varandra inom de två systemen.

Olika sorter

Medan skriven amerikansk engelska till stor del är standardiserad över hela landet och talade amerikanska engelska dialekter är mycket ömsesidigt begripliga, finns det fortfarande flera igenkännbara regionala och etniska accenter och lexikaliska distinktioner.

Regionala accenter

Huvudartiklar: Regionala vokabulärer för amerikansk engelska och nordamerikansk engelska regional fonologi

De regionala ljuden av dagens amerikansk engelska är enligt uppgift engagerade i ett komplext fenomen av "både konvergens och divergens": vissa accenter är homogeniserande och utjämnade , medan andra diversifierar och avviker längre från varandra.

Efter att ha varit bosatt längre än den amerikanska västkusten har östkusten haft mer tid att utveckla unika accenter, och den består för närvarande av tre eller fyra språkligt betydelsefulla regioner, som var och en har engelska varianter som både skiljer sig från varandra och är ganska mångfaldiga internt. : New England , Mid-Atlantic States (inklusive en New York-accent såväl som en unik Philadelphia-Baltimore-accent ), och söder . Från och med 1900-talet inledde det mellersta och östra området Great Lakes , där Chicago är den största staden med dessa högtalare, vissa unika egenskaper, inklusive fronten av

LOT
/ɑ/
-vokalen i munnen mot
[a]
och spänning av den
TRAP
/ AE /
vokal grossist till
[eə]
. Dessa ljudförändringar har utlöst en serie andra vokalskiften i samma region, känd av lingvister som " Inland North ". Inland North delar med Eastern New England-dialekten (inklusive Boston-accenter ) en stödtungspositionering av
GOOSE
/u/
-vokalen (till
[u]
) och
MOUTH
/aʊ/
-vokalen (till
[ɑʊ~äʊ]
) i jämförelse med resten av landet. Spännande från norra New England över Great Lakes till Minnesota, en annan nordlig regional markör är den variabla fronten av
/ɑ/
före
/r/
, till exempel, som förekommer fyra gånger i den stereotypa Boston shibbolethen Park the car in Harvard Yard .

De röda prickarna visar varje storstadsområde i USA där över 50 % icke-rotiskt tal har dokumenterats bland några av områdets lokala vita talare under det tjugoförsta århundradet. Icke-rotiskt tal kan höras från svarta talare i hela landet.

Flera andra fenomen tjänar till att särskilja regionala amerikanska accenter. Boston , Pittsburgh , Upper Midwestern och västra USA har helt slutfört en sammanslagning av

LOT-
vokalen med
THOUGHT-
vokalen (
/ɑ/
respektive
/ɔ/
): en cot-catched fusion , som snabbt sprider sig över hela landet . Men den södra, inre norra delen och en nordöstra kustkorridor som passerar genom Rhode Island, New York City, Philadelphia och Baltimore bevarar vanligtvis en äldre barnsäng-fångad distinktion. För den nordöstra korridoren är förverkligandet av
TANKE-
vokalen särskilt markant , som avbildas i humoristiska stavningar, som i tawk och cawfee ( prat och kaffe ), som avser att representera att den är spänd och diftongal :
[oə]
. En uppdelning av
TRAP
 i två separata fonem , med olika a- uttal till exempel i gap
[æ]
kontra gas
[eə]
, definierar New York City såväl som Philadelphia–Baltimore-accenter ytterligare.

De flesta amerikaner bevarar alla historiska

/ɹ/
-ljud, med vad som är känt som en rhotic accent . Den enda traditionella r- droppingen (eller icke-rhoticiteten) i regionala amerikanska accenter uppträder i dag i östra New England , New York City , och en del av den tidigare plantagen söder, främst bland äldre talare (och, relaterat till, en del afroamerikanska språk engelska över hela landet), även om vokalkonsonantklustret som finns i "fågel", "arbeta", "skada", "lära sig" etc. vanligtvis behåller sitt r- uttal, även i dessa icke-rotiska amerikanska accenter. Icke-rhoticitet bland sådana talare antas ha uppstått från deras överklassers nära historiska kontakt med England, imiterande Londons r- dropping, ett inslag som har fortsatt att vinna prestige i hela England från slutet av 1700-talet och framåt, men som omvänt har tappat prestige i USA sedan åtminstone tidigt 1900-tal. Icke-rhoticity får ett ord som bil att låta som cah eller källa som sås .

New York City och södra accenter är de mest framträdande regionala accenterna i landet, såväl som de mest stigmatiserade och socialt missgynnade. Sydligt tal, starkast i södra Appalachia och vissa områden i Texas, identifieras ofta av amerikaner som en "land"-accent och definieras av att

/aɪ/
-vokalen förlorar sin glidande kvalitet :
[aː]
, initieringshändelsen för en komplicerad sydstat. vokalskifte, inklusive en " södra drawl " som gör korta främre vokaler till distinkt klingande glidande vokaler . Framsidan av vokalerna för
GÅS
,
GET
,
MOUTH
och
STRUT
tenderar att också definiera sydliga accenter såväl som de accenter som talas i " Midland ": ett stort band av landet som utgör en mellanliggande dialektregion mellan den traditionella norden och södern . Västamerikanska accenter faller mestadels under det allmänna amerikanska spektrumet.

Nedan definieras tio stora amerikanska engelska accenter av deras speciella kombinationer av vissa vokalljud:

Accentnamn Mest befolkade stadskärnan Stark
/aʊ/
fronting		 Stark
/oʊ/
frontning		 Stark
/u/
fronting		 Stark
/ɑr/
fronting		 Spjälsängsfångad sammanslagning Pin–pen sammanslagning /æ/ höjningssystem
General American Nej Nej Nej Nej Blandad Nej pre-nasal
Norra inlandet Chicago Nej Nej Nej Ja Nej Nej allmän
Mittatlantiska stater Philadelphia Ja Ja Ja Nej Nej Nej dela
Midland Indianapolis Ja Ja Ja Nej Blandad Blandad pre-nasal
New York City New York City Ja Nej Nej Nej Nej Nej dela
North-Central (Övre Mellanvästern) Minneapolis Nej Nej Nej Ja Ja Nej pre-nasal & pre-velar
Norra New England
 Boston Nej Nej Nej Ja Ja Nej pre-nasal
Sydlig San Antonio Ja Ja Ja Nej Blandad Ja Sydlig
Västra Los Angeles Nej Nej Ja Nej Ja Nej pre-nasal
västra Pennsylvania Pittsburgh Ja Ja Ja Nej Ja Blandad pre-nasal

General American

Huvudartikel: Allmän amerikansk engelska

År 2010 noterade William Labov att accenter från Great Lakes, Philadelphia, Pittsburgh och västkusten har genomgått "kraftiga nya ljudförändringar" sedan mitten av artonhundratalet och framåt, så de "är nu mer olika från varandra än de var 50 eller 100 år sedan", medan andra accenter, som New York City och Boston, har förblivit stabila under samma tidsram. Men ett allmänt amerikanskt ljudsystem har också en viss omdiskuterad grad av inflytande över hela landet, till exempel börjar det gradvis avskaffa den regionala accenten i stadsområden i söder och åtminstone några i norra inlandet. Snarare än en särskild accent, definieras General American bäst som ett paraply som täcker en amerikansk accent som inte innehåller egenskaper som är associerade med någon speciell region, etnicitet eller socioekonomisk grupp. Typiska allmänna amerikanska särdrag inkluderar rhoticity , fader-besvär- sammanslagningen , Mary-gift-glad sammanslagning , pre-nasal "short a " spänning och andra speciella vokalljud . Allmänna amerikanska inslag omfamnas mest av amerikaner som är högutbildade eller i de mest formella sammanhangen, och regionala accenter med de mest allmänna amerikanska infödda dragen inkluderar North Midland, Western New England och västerländska accenter.

Andra sorter

Även om det inte längre är regionspecifikt, har afroamerikansk folkspråksengelska , som förblir den inhemska varianten av de flesta arbetar- och medelklass afroamerikaner , en nära relation till sydliga dialekter och har i hög grad påverkat det dagliga talet för många amerikaner, inklusive hiphopkulturen . Latinamerikaner och latinamerikaner har också utvecklat varianter av engelska som modersmål. De bäst studerade latinoengelsmännen är Chicano-engelska , som talas i västra och mellanvästern, och New York-latinoengelska , som talas i New Yorks storstadsområde . Dessutom talas etniska varianter som Yeshiva English och " Yinglish " av några amerikanska ortodoxa judar , Cajun Vernacular English av några Cajuns i södra Louisiana och Pennsylvania Dutch English av några Pennsylvania holländare . American Indian Englishes har dokumenterats bland olika indianstammar. Östaten Hawaii , även om det i första hand är engelsktalande, är också hem för ett kreolskt språk som vanligtvis kallas Hawaiian Pidgin , och några Hawaii-invånare talar engelska med en Pidgin-influerad accent. Amerikanska engelska gav också upphov till några dialekter utanför landet, till exempel filippinsk engelska , med början under den amerikanska ockupationen av Filippinerna och därefter den insulära regeringen på de filippinska öarna ; Thomasiter etablerade först en variant av amerikansk engelska på dessa öar.

Se även

Anteckningar

Referenser

Bibliografi

Vidare läsning

Amerikansk engelskas historia
  • Bailey, Richard W. (2004). "American English: Dess ursprung och historia". I E. Finegan & JR Rickford (red.), Language in the USA: Themes for the twenty-first century (sid. 3–17). Cambridge: Cambridge University Press.
  • Finegan, Edward. (2006). "Engelska i Nordamerika". I R. Hogg & D. Denison (red.), A history of the English language (s. 384–419). Cambridge: Cambridge University Press.